I Sverige har aktiviteten inom bioteknik länge varit hög och här finns massor av nystartade life science-företag. Men trots den stora kommersiella potentialen finns det få riskkapitalbolag som är villiga att satsa. Varför är det så? Det var just den frågan Ingemar Lagerlöf, chef på ett svenskt läkemedelsföretag, ställde sig 1998. Han såg att här fanns en fantastisk möjlighet för någon med entreprenörsanda och ett strukturerat, långsiktigt arbetssätt. Lagerlöf hade tidigare innehaft olika chefsbefattningar på Sandoz, Pfizer och Aventis och såg hur avancerade forskningsprojekt på institutioner som Karolinska Institutet ofta stötte på hinder. Även om forskningen skedde på områden där det fanns stora behov som inte uppfylldes – cancer, allergier, hjärtsjukdomar – var det ont om finansiering och kompetens. De flesta riskkapitalbolag undvek nya företag och föredrog att investera i mera mogna företag med produkter som befann sig i kliniska studier i Fas I eller II. Denna brist innebar också en stor potential. Lagerlöf insåg snabbt att det de flesta investerare behövde var inte kapital, utan sakkunskap och handledning. Det kan sammanfattas med ett enda ord: entreprenörskap. Detta var ofta ett problem för riskkapitalbolagen, eftersom deras fokus inte låg specifikt inom området life science och de hade begränsade kunskaper om detta område. Därför kunde de inte heller erbjuda de långsiktiga, strukturerade kunskaper som krävs för att leda företag och som det fanns ett starkt behov av. Lagerlöf såg att han, genom nära samarbete med investerarna, kunde få en portfölj av företag – vars värde skulle öka betydligt med tiden – att växa och lanseras på marknaden. Han började ta fram ett Venture Management-koncept, dvs. ett strukturerat sätt att minska risker och öka den kommersiella potentialen hos lovande nya företag. För investerarna innebar detta att man kunde utnyttja fördelarna hos ett fantastiskt tvärsnitt av onoterade svenska life science-företag. LinkMed hade sett dagens ljus.